onsdag 9 februari 2011

Win or wine?

Det blev ingen lagad tvättmaskin. Och det beror faktiskt inte på antalet glas vin utan på att upphängningen till trumman hade börjat ge med sig. För billig och gammal maskin för att laga så vi köpte en ny. En rejäl den här gången (den gamla var toppmatad). Så nu är jag glad för att jag kan beta av tvättberget igen (plus att jag har en städfetisch vilken inte ska förringas som gör att jag älskar nya städ- och tvättpryttlar), sambon är glad för att han slipper oroa sig för att jag ska tvinga honom att försöka laga den gamla och barnen är superglada då de har fått en ny stor koja (kartongen till nya maskinen). Win win - trippelwin!

lördag 5 februari 2011

Hur många

glas rött krävs det innan jag vågar göra ett försök att laga vår trasiga tvättmaskin? Nåja, nu är det fokus på schlagerfestival tillsammans med sambon och storsonen. Kanske jag är i form efter schlagern? ;)

Lite ostbågar eller stort glas?

Katt

Jag är barnsligt förtjust i tecknad film. Samtidigt som jag gillar större animerade produktioner som Draktränaren så älskar jag också de enkla som Simon's Cat. Helt underbart!


fredag 4 februari 2011

Fredag

Vad är mer glädje än fredag? Slut på vardagen och helgen ligger där och väntar. Underbart. Inte ens det faktum att jag måste ta med mig båda kidsen ut och storhandla idag (japp, jag vet inte så smart men sånt som händer när veckan varit fylld av sjukdomar, sjukhusbesök och andra måsten). Spelar The Cure – Friday I'm In Love - Acoustic Version
på hög volym och fixar med middagen. Mätta barn (och föräldrar) = mindre gnälliga barn i affären. Idag blir det korvstroganoff med massor av gömda grönsaker. Storkillen älskar grönsaker men något måste ha gått fel i tillverkningen av lillebror, han lyfter bort allt grönt som han hittar med en rysning följt av "bläääää". Möjligt också att han har ärvt detta drag från sin morbror som ser på grönsaker som Stålmannen ser på kryptonit.

Lite lagom skitnödigt skräckslagen

torsdag 3 februari 2011

Sjukhus

Idag infann sig lyckan på sjukhuset. Var där med äldsta sonen för att provocera hasselnöt. Och det gick fanatiskt fantastiskt bra! Vi var där i drygt 7 timmar men det var det värt för att få stryka en sak på den långa nej-listan. Och hans farfar kommer bli glad, han har försökt att få ge chokladhare till påsken i flera år. Storsonen var inte bara duktig med att våga prova utan också att faktiskt vara där så länge. Tjatade ingenting, även om han var rejält trött på slutet. Nästa punkt på listan att prova är jordnöt, men när det blir får vi se. Har telefontid med hans läkare nästa fredag.

Många sjukhus och landsting sparar massor av pengar just nu, vårt likaså. Men trots det är personalen och även själva avdelningarna på barn- och ungdomsplanet här i Karlskrona helt fantastiska. Snart 6 år sen vi klev innanför dörrarna där med en jättedålig liten 6 månaders plutt som hade så ont och var helt trasig i huden. Alltid har bemötandet varit helt suveränt, personalen är glad, rolig och tar sig tid att svara på frågor samt ger barnen tid att ta saker i sin egen takt så de inte blir rädda vid undersökningarna. Ovärderligt!

Ett stort tack till lillkillens dagispersonal också som aldrig bråkar om tider utan ställer upp så vi får flytta runt så det passar oss bäst. Så istället för att vara på sjukhuset och störa storbrorsan och bli uttråkad så fick han vara på dagis och ha kul.

Smarriga nötter








onsdag 2 februari 2011

Döda katten

Idag när vi hämtat hem storebror från skolan ser vi en katt på vägen varpå lilleman säger:
-Döda Katten. Mamma, döda katten.
-Men man dödar inte katter vännen.
-Äta katten?
Jag förklarar lite fint att man inte dödar katter och inte heller äter dem. Så resten av vägen hem gick han och sa:
-Mamma inte döda katten. 
Undra vad folk tänkte som hörde det....

Okej, första månaderna på året är lite fattiga men än så behöver vi inte äta katt för att få i oss kött. ;)

Söndagsmiddag?
En annan glädjande sak var att han för första gången idag vid hämtningen sa att han ville vara kvar på dagis istället för att hämta storebror. Eftersom det annars alltid är stora tårar på morgonen innan vi ska gå så kändes det enormt skönt att höra. Jag har ju sett att han har roligt när han väl är där, men att nu också få höra honom själv säga det. Underbart.